pres

1. make:
visar att vi har regler med beroenden. regeln list, beror på list.o som beror på list.c och list.h ()pre requisirs.

2.  Manuel minneshantering:
Via make kör vi valgrind, så att vi slipper skriva alla flaggor osv själva. (make valgrind)

vårat lilla program är fritt från leckage, för att vi frigör allt minne med free, som låsts via calloc via funktionen remove_whole_list.

Hur uppstår minnesläckage?
 - när man låser minne som man sedan inte frigör innan programmets avslut.

Vilken del av ett program ansvarar för att frigöra minnet?
 - i vårat fal så har vi en funktion som gör detta remove_whole_list, men ansvaret för att den funktionen används ligger på programmeraren.
 När avgör man att en bit allokerat minne är "färdiganvänt" och går att frigöra?
 - När man inte behöver använda det alls så går det att frigöra. När ingen funktion eller resterande del av programmet beror på den "låsta minnesbiten". // Här kan man hänvisa till delen som vi ändrade i remove_list, förut så tog vi bort den sista i listan vilket var dumt komplexitet, men det var för att jag inte fattade hur man annars inte skule få minnes läckor. ett problem som sparades.

Vad kan hända om ett allokerat utrymme frigörs "för tidigt"?
- man försöker tillexempel peka på någinting som kanske inte finns längrre eftersom mellan instruktionerna så kanske operativsystemet har använd det utrymmet för någonting annat. (Peka upp i stacken orsakar detta t.ex)

- Valgrin är ett verktyg som visar på minnesläckage (hur många), samt kan hänvisa till vart detta minneläckage verkar komma ifrån.

3. minneshantering - vi hanterar minne innevär att hantera adresser, men det vi vill är så klart vill komma åt de t som finns lagrat på detta minne. Därmed gör vi en smidig övergång till värdeöverföring.

referenssemantik: pekare - när vi t.ex avreferear ngt eller ger adressen till ett argument

Om man säger int *x = 2
och sedan att int y = *x

och man sedan ändrar värdet på x, så ändras också värdet på y. 

värdessemantik:
x = 2;
y = x

om man nu ändrar värdet av x så att x = 7, men nu har vi bara ändrat en kopia av x, så y kommer fortfarande vara 2.

Denna förvirring kring referens semantik och värdesemantik var ett problem som uppstod tidigare när vi skapade funktionen list_get. Och vi tänkte nu demonstrera hur man kan lösa ett sådant problem med gdb.